3 - 2

Texten är ett utdrag från sammanfattningen av hela cupen som ni hittar här.

...Gruppfinal mot det kanadensiska laget Pandamonium väntar. Vinnaren går alltså till final. Bara att vara i ett sånt läge är ju underbart. Vi har kommit dit som lag och gjort det tillsammans. Vi har ingenting att förlora, bara allt att vinna. Vi har tyvärr inte hunnit se så mycket andra matcher och heller inte kunnat se hur motståndarna är. Men eftersom dom leder gruppen på målskillnad, då antar vi att dom är bra.

Och om dom var bra ! Det var inget breddlag med nybörjare där inte. Vi är inte riktigt med i början utan växer in i matchen och åker på 2 baklänges mål. Vi får också en utvisning emot oss, och då tänker man mot det här motståndet att målchans är ju att glömma. Men vad händer? Laget som inte släppt in ett enda mål i cupen hittills, släpper in ett i powerplay. Vi gör alltså mål i boxplay. Typ lite sjukt ! Härligt. Vi reducerar till 2-1 och det är match igen. Resultatet står sig till periodpaus.

Vi är rörande överens om att vi ska kämpa till sista sekund och aldrig ge oss. Vilket järngäng ! Tyvärr åker vi på en tidig utvisning i början av andra perioden. Men vad händer då? Jo vi kliver fram och gör ytterligare ett mål i boxplay ! Vi kvitterar till 2-2 och det är verkligen match igen. Det är oerhört jobbigt och jag tror alla går på rött. Men vi ger inte vika en sekund. Men orken börjar ta ut sin rätt och vi blir tröttare och tröttare, medan dom visar på mer rutin än vad vi någonsin stött på. Det är liksom ett LHC Bredd 3.0 när dom plockat in landslagsspelare för att kunna spela match. Alltså svettigt värre. Vi kan hålla emot till 13:e minuten när dom gör 3-2. Vi har ingen ork kvar för att forcera framåt för en kvittering, och vi hade behövt vinna matchen för att bli etta i gruppen. Matchen slutar med förlust, men med så många andra vinster ! Så för oss var det en vinst !

Vilken urladdning på varenda en ! En match återstår, och det är bronsmatch och motståndet kom att bli mot värdlaget Trånkan Queens...