Krönika: Halvvägs i Hockeyettan Västra – med ett resultat över förväntan

Detta är en krönika av Mjölby Hockeys kommunikationsansvarige Tobias Josefsson. Åsikterna är personliga och baseras på årtionden av kärlek, engagemang och arbete i och omkring svensk ishockey på elitnivå.

Hej MHC-älskare!

Inför säsongen gick mina tankar som så att det här kommer att bli en berg- och dalbana. Med en otroligt ung och talangfull trupp, med en medelålder så låg som 22-23 år, kommer det sannolikt att svaja över tid. Det är ingenting konstigt, tvärtom. Därför var det bara att förbereda sig på att hänga med och njuta av resan.

Min utgångspunkt var att det här laget kan slå precis vilket lag som helst i Hockeyettan Västra på en bra dag, men att det samtidigt kan förlora mot precis vilket lag i serien på en dålig dag. Det är så idrotten brukar se ut med ett utvecklingsinriktat lag av den här karaktären. Höga toppar och djupa dalar, men kanske inte alltid på de ställen man förväntar sig.

Tajmingen för att satsa på en ung och talangfull trupp, vilket Mjölby Hockey alltså har gjort i år, kunde inte ha varit bättre. I och med att flera klubbar drog sig ur eller petades från Hockeyettan togs beslutet att inga lag kommer att åka ur på grund av sportsliga insatser under 2024/2025.

Den vetskapen borde ge ett lugn och en arbetsro som högst sannolikt har påverkat truppen positivt. Det ger huvudtränaren Jens Brändström ett extra tålamod och en framtidstro, vilket även kan smitta av sig till spelarna.

Redan innan beslutet har han haft en tydlig aura av ett lugn och ett människofokus, något som det inte alltid finns tålamod med från omgivningen om resultaten börjar gå emot. Tränaren är den första som ifrågasätts, men humör smittar och hela MHC andas enligt min mening ett sorts lugn. Det finns alltid problem att ta itu med det, men det löser sig om vi arbetar tillsammans.

Ynglingarna som precis tar steget in i seniorhockeyn eller är på väg att etablera sig på Hockeyettan-nivån känner förhoppningsvis också ett förtroende och det extra tålamodet som gör att de vågar prova det där lilla extra. Dragningen, den offensiva åkningen, den matchavgörande passningen som alltid är riskabel.

Det fåtal mer rutinerade rävar som också finns i truppen känner förhoppningsvis också en tro på framtiden, både sin egen och lagkamraternas. De äldre spelarnas betydelse är väldigt stor i en trupp av det här slaget, vilket kan få dem att växa ännu mer som individer.

Även vi som befinner oss utanför laget måste visa tålamod. Vi måste gilla läget och inte gräva ner oss efter misstag eller förluster, utan i stället försöka fokusera på ljusglimtarna och det som kommer att ge effekt i det långa loppet. Orka se förbi kortsiktiga resultat och i stället våga se den stora potential som finns där.

Så här halvvägs in i Hockeyettan Västra, med nio av 18 matcher spelade, måste jag ändå erkänna att jag hittills har haft fel i mina tankar inför säsongen. Visst har det funnits en svajighet stundtals, men laget Mjölby Hockey har i mina ögon agerat stabilt och levererat över förväntan.

Vad grundar jag då det på? Laget ligger ju på den nedre halvan och har i praktiken fem poäng upp till femteplatsen ovanför strecket? Det är sant, men lyft blicken lite. Hur såg förväntningarna ut? Hur har laget presterat i matcherna? Hur ser resultaten ut?

Inför seriestarten tippades Mjölby i botten av serien tillsammans med Borlänge, Falun och Grästorp. När vi nu är halvvägs har MHC besegrat samtliga dessa tre lag och tagit åtta av nio möjliga poäng inbördes i den förväntade bottenkvartetten.

Att vi inte lyckas rå på den absoluta toppen i form av Borås och Mariestad och kammar noll mot dem hittills kan väl knappast vara någon överraskning? Storförlusten borta mot Forshaga får också räknas till denna kategori. Visst blev ett par av förlusterna för stora jämfört med vad vi ville, men glöm det för en stund.

Mjölby Hockey har, utöver att vinna mot samtliga bottenkollegor hittills, även tagit poäng av tre av de sex lag som förväntades att vara med och slåss om platserna i Allettan (topp fem). Borta mot Tranås var vi värda mer, likaså hemma mot Dalen. Med lite vassare straffskytte hade det blivit ett par poäng till, för målvakterna levererade verkligen i straffavgörandena.

Mest imponerande är nog ändå den smått mirakulösa upphämtningen hemma mot Lindlöven. Kom ihåg att laget kom till den matchen med två raka storförluster bakom sig och en målskillnad på 1-15 under de två matcherna.

Att i det läget tappa en tidig ledning med 1-0 till underläget 1-3 i början av tredje perioden mot ett förväntat topplag skulle kunna knäcka vilket ”bottenlag” som helst. Där och då stod hela serien lite och vägde för Mjölby Hockey, på något sätt.

Lite mer motgång i den stunden, lite mer hängande med huvudet, lite mer negativt tänkande och det kunde ha vänt nedåt. Målen kunde ha fortsatt att ramla in bakåt. I nästa match väntade dessutom jumbon Falu IF på bortais, ingen lätt uppgift för ett potentiellt mentalt stukat gäng.

Men, så blev det inte. Den moral som laget visade upp i det läget är otroligt vacker att uppleva. Det är idrottens skönhet i det lilla. Tänk tillbaka Tom Erikssons knästående prestation som gav reduceringen till 2-3 och därefter William Lagerqvists viljekvittering till 3-3 med utplockad målvakt, med mindre än halvminuten kvar av tredje perioden.

Det slutar dock inte där. Det finns en annan prestation som måste nämnas på moralkontot, nämligen hemjobbet från Christopher Lynch. Lindlöven var nämligen på väg att avgöra i tom målbur strax innan kvitteringen från ”Lagge”. Det var en individs arbetsinsats och en lång klubba från #25 som gjorde att poängchansen fortfarande levde.

Pucken smet utanför den bortre stolpen på det öppna MHC-målet. En kort stund efteråt kom i stället anfallet som gav både poäng i matchen och en rejäl kick för självförtroendet i laget. Utan att befinna mig inne i truppen är jag övertygad om att det är en sådan insats som stärker ett lag och bygger en gemenskap på väg mot framgång.

Det ska så klart bli mycket spännande att fortsätta följa det här laget under andra halvan av Hockeyettan Västra. Potentialen finns fortfarande där och även om det är sådant som kan drabba alla lag ska vi komma ihåg att vi har lidit av både skador på flera nyckelspelare och underliga avstängningar.

Trots det har Mjölby levererat ett resultat över förväntan. Imponerande.

Det finns så mycket mer att fundera kring, men nu tar vi med oss den här starten på säsongen. Oavsett om vi befinner oss på ståplats, på sittplats, på pressläktaren, i kafeterian, i båset eller någon annanstans.

Sträck på er! Var stolta över föreningen Mjölby Hockey som helhet och det framgångsrika laget i Hockeyettan. Vi gör fantastiska saker tillsammans, från knatte till veteran.

Tillsammans är vi Mjölby Hockey.