Krönika: Fruktansvärt jobbigt med tålamod…

Detta är en krönika av Mjölby Hockeys kommunikationsansvarige Tobias Josefsson. Åsikterna är personliga och baseras på årtionden av kärlek, engagemang och arbete i och omkring svensk ishockey på elitnivå.

Hej kära läsare, kul att du har hittat hit! Innan jag går in på det intressanta vill jag först poängtera att det du läser här är mina högst personliga tankar och åsikter, det är därmed inte klubbens officiella ståndpunkt i olika frågor.

Jag vill också passa på att tacka er som på eget bevåg har hört av er på olika sätt, digitalt och analogt, för att berätta vad ni tycker om det jag tycker. Det uppskattas, för om ingen läser och reflekterar kring en krönika blir den definitionsmässigt ganska meningslös.

Det finns inga förväntningar om att alla ska hålla med om allt – det vore just precis meningslöst – men det finns en vilja att få dig som läsare att tänka till själv. Håller du med? Bra! Håller du inte med? Bra!

Tänk själv. Bilda dig en uppfattning. Våga ha en åsikt och stå för den. Det är extra viktigt i dagens samhälle, där auktoritära och odemokratiska krafter tar allt mer utrymme.

Med det sagt återstår nu sju matcher av Hockeyettan Södra vår. Potentiellt blir det de sju sista matcherna för den här säsongen för Mjölby Hockeys herrlag i Hockeyettan. Sommaruppehållet tar vid. Vart tar egentligen tiden vägen?!

Hur orkar man ha tålamod?

Vi måste ha tålamod. Det är någonting som jag tjatar om – och det kommer jag fortsätta att tjata om. Även när det går emot, även när det i stunden känns jobbigt, även när misstag blir avgörande åt fel håll. Då krävs det tålamod.

Första perioden hemma mot Alvesta var smått fantastisk. Där fick vi verkligen se prov på vad det här laget kan prestera. Det handlade inte heller om att motståndarna var dåliga, nej då. Det handlade faktiskt om den egna prestationen, den energi som visades upp och det samarbete som fanns. Hela vägen från egen målvakt till offensivt sarghörn.

Det är sådana stunder som gör att jag orkar hålla i tålamodet, trots att matchen till slut ”bara” gav en poäng. Jag fick med egna ögon se vad det här laget kan prestera på isen. Det var en bekräftelse på min övertygelse. Den laguppställning som gav mig känslan ”jäklar vad bra det här kan bli om det klaffar” levererade, om än för en kort stund.

Förlorarmentalitet i laget?

Visst är det jobbigt ibland att försöka ha tålamod, det ska jag erkänna. Särskilt när ens älskade lag för andra gången på kort tid tappar en trepoängare precis i slutet av matchen, för att därefter förlora i förlängning. Då är det riktigt tufft att försöka ha tålamod.

Jag har hört och läst kommentarer som ”inte nu igen”, ”hur svårt ska det vara”, ”spela färdigt matchen” och liknande. Det är helt okej att reagera så i stunden, det är högst mänskligt och dessutom logiskt för den som har ett driv att vinna. Jag blir också besviken.

Men, därefter gäller det att ta ett djupt andetag och plocka fram det där tålamodet. Redan inför säsongen hade jag förväntningen att det kommer att svaja för det här laget, på olika sätt. Det är många av killarna som är väldigt unga. Hur mogen var jag själv när jag var 22 år, som är lagets medelålder? Livet hade knappt börjat.

Nej, det handlar inte om att det finns en förlorarmentalitet i laget. Det handlar i stället om att många individer och laget som helhet håller på att mogna och bygga upp en vinnarmentalitet.

Den kommer inte över en natt. Den kommer av att hantera motgångar i form av förluster på ett sätt som gör att du över tid blir en vinnare. Du kan inte segra varenda gång, men du måste bygga en attityd och en trygg grund som på sikt kan leda till framgång.

Den verkliga förlorarmentaliteten finns i stället hos vissa gnällspikar utanför isen. Ja, det kanske är provocerande att säga det, men ”det var det jag visste”-attityden vid en jobbig förlust är ingenting som gynnar en blivande vinnare. Tvärtom.

Vi som bevittnar en tung förlust ska bli sura i stunden, besvikna, irriterade. Men, därefter måste vi resa oss igen, stötta vårt lag och ta nya tag i nästa match. En erfarenhet rikare, ett steg närmare framgången.

Efter nästa seger står vi dessutom där och applåderar tillsammans, med gemenskap och glädje. En erfarenhet rikare, ännu ett steg närmare framgången.

Håller ekonomin i Hockeyettan?

Frågan som ställs är dubbel. Frågan är till att börja med generell. Inte minst mot bakgrund av att IK Pantern nyligen berättade om skulder på nästan en miljon, som de inte kan betala. Ligan består redan nu av 36 lag i stället för planerade 40, primärt på grund av bristande ekonomiska förutsättningar – och vad händer egentligen framåt?

Grundförslaget som har lagts fram på liga- och förbundsnivå handlar om att skapa två serier med 20 lag i varje, i stället för dagens fyra olika serier. Det finns både för- och nackdelar med de olika alternativen, men jag är inte avundsjuk på de som under våren/försommaren ska ta beslut om vägen framåt. Det tål att funderas på.

Den andra innebörden är mer klubbfokuserad. Klarar små klubbar som MHC av att ha en ekonomi som räcker till för att spela i Hockeyettan? Det är ärligt talat svårt att veta, för det hänger väldigt mycket på externa faktorer och ett fåtal individer som gör ett hästjobb för att på olika sätt dra in pengar till klubben.

Det är exempelvis inget lätt uppdrag att vara marknadsansvarig, ändå kämpar de på för att hålla klubben vid liv. Särskilt i en värld med lågkonjunktur och pressade företag är det klurigt att få in pengar till en ”halvelit” som vår existens i Hockeyettan faktiskt är. Att lyckas förstå vad varje sponsor faktiskt vill få ut av att bidra med pengar är inte lätt.

Sponsorerna som faktiskt bidrar med pengar till Mjölby Hockey av olika skäl förtjänar också ett stort tack! Utan det konkreta engagemang som visas upp i olika former hade föreningen inte kunnat ha en så bred verksamhet som faktiskt är verklighet i dag.

I sammanhanget vill jag också hylla alla ideellt arbetande funktionärer som står i entrén eller kiosken, sitter i sekretariatet, är publikvärdar och så vidare. De är också helt oumbärliga. Utan dem blir det inga matcher. Jag föreslår att du som är publik tänker på det lite extra och bjuder på ett leende och ett glatt ”hej” till kämparna utanför isen.

Kan MHC behålla tränare och spelare?

Utan att ge mig in på den sportsliga organisationens uppgift, för det är de som har hand om att avgöra vilka tränare och spelare som ska finnas i laget, är det värt att reflektera över konkurrensen i en värld som MHC:s.

I vår värld är i princip alla kontrakt ettåriga, vilket ger ett kortsiktigt tänk. Att med det som grund försöka ha det där tålamodet jag tjatar om är inte lätt. Jag hoppas ändå verkligen att spelare, tränare och ledare har förmågan att se lite mer långsiktigt på sitt engagemang i Mjölby Hockey.

Visst är jag partisk efter att under ett par säsonger, på hyfsat nära håll, ha upplevt hur huvudtränaren Jens Brändström tacklar olika typer av uppdrag – men jag måste säga att han gör det väldigt bra. Ledande personer av det här slaget är väldigt viktiga för helheten. Särskilt om de har ett långsiktigt tänk.

Det sportsliga får som sagt andra utvärdera närmare, men utifrån en medial utgångspunkt som jag själv har fungerar det mycket bra. Även som en liten klubb får vi ut det vi behöver kommunikativt och det finns även ett fungerande samspel med extern media. Det ska inte underskattas, papperstidningar och digitala utgåvor av dem är fortfarande väldigt viktiga.

Kombinationen av trotjänare och unga nykomlingar i dagens trupp är någonting som tilltalar mig. Jag är från mitt håll helt övertygad om att det skulle bli ett väldigt bra resultat under säsongen 2025/2026 om vi hade kunnat behålla hela truppen intakt.

Nu blir en sådan tanke dessvärre aldrig verklighet av olika skäl som ekonomi, konkurrens från andra klubbar och kortsiktighet. Ändå är det värt att leka med tanken. Den säsong vi befinner oss i just nu borde kunna vara en uppbyggnadsfas inför någonting större.

Nästa säsong skulle truppen vara en säsong klokare. Nästa säsong skulle vi klättra mentalt, spelmässigt och resultatmässigt. Jag tillåter mig att för en stund drömma om en sådan framtid. Det kan låta fånigt, men jag drömmer om att ha det här laget kvar även i höst.

Har föreningen någon framtid?

Framtiden, ja. Den där kluriga saken för en förening. I hyfsad närtid stavas en stor del av den ”juniorer”, vilket gör att det är oerhört glädjande att MHC den här säsongen har jobbat sig tillbaka till att ha både ett J18-lag och ett J20-lag. Så var det inte säsongen dessförinnan, men det spelarmässiga hål som tyvärr finns i dag börjar så smått täppas igen.

Det går åt rätt håll, tack vare organisationen i juniorleden och ungdomsleden. Det kommer verkligen inte av sig självt, utan det är hårt och medvetet arbete som ger framgång även där. Nu får vi se vad som händer till hösten, men jag har inte gett upp tanken om att föreningen för första gången på ett antal år har lag i alla åldersklasser på herrsidan, från Tre Kronors Hockeyskola upp till seniorlag.

Dessutom med ett fortsatt kämpande damlag och ett antal aktiva tjejer i olika åldrar. Den här säsongen ser vi stolt tillbaka på den första MHC-tjejen i ett TV-puckslag, Elin Forsberg. Det är något att se upp till och att drömma om även för de yngre tjejerna.

Mer än en tredjedel av spelarna i dagens herrlag är fostrade i Mjölby, vilket starkt bidrar till att vi har världens mest östgötska elithockeylag. Det är ingen slump – och det är en inriktning som föreningen enligt min åsikt bör fortsätta med.

Samarbete med och utbyte med grannklubbar kommer för övrigt att vara en del av vägen till framgång, i skuggan av de stora drakarna. Om trion Mjölby, Motala och Wettern kan fortsätta att utveckla dialog och former för samarbeten på och utanför isen kommer det att gynna alla inblandade.

Om de stora drakarna dessutom kunde ta ett större ansvar för att tänka bredare både geografiskt och verksamhetsmässigt inom framför allt ungdomsverksamheten hade det varit ännu bättre. Attityden från tränare och ledare är generellt bra, men organisatoriskt tar det tyvärr stopp. Så borde det inte fungera.

Håll huvudet kallt!

Även om jag i nuläget inte kan redogöra för detaljerna kommer isen att försvinna relativt tidigt i ProTrain Arena i vår. Anledningen är att det ska utföras arbete med ett byte till en ny kylanläggning. Mer information om ishallen kommer framöver.

Det som planeras måste sägas vara välkommet, även om det lär innebära en senare start på is i höst. Men vet ni vad? Det finns en nyrenoverad ishall i Vadstena som vi borde kunna nyttja. Apropå lokala samarbeten.

Vi i Mjölby Hockey har en utifrån nivån bra ishall/arena att arbeta med, både tack vare det offentliga och tack vare ideella krafter. Se till att vårda det. Var rädd om anläggningen, visa respekt och uppskattning till de som arbetar där. Den plats som i dag heter ProTrain Arena betyder väldigt mycket för väldigt många.

Nu har det blivit dags att avrunda för den här gången och ladda inför de återstående sju matcherna av vårserien. Det finns fortfarande alla möjligheter att av egen kraft ta MHC till Hockeyettans slutspel, genom att knipa en av de två första platserna i serien.

Det är en av tjusningarna med idrotten – drömmen om framgång. På vägen dit krävs… just det. Tålamod.

Ta hand om er, vi ses i ProTrain Arena!